Nagu Segelsällskaps historik

Historiken, sammanställd och framförd, av Benedict Zilliacus på NSS's 100 års jubileum 1993.

Det "Gamla NSS" Tillblivelse och verksamhet

Man har länge varit medveten om att Nagu Segelsällskap är grundat på 1890-talet. I Nagu Ungdomsförenings 50 års historik kan man bl.a. läsa följande:

"Tanken på en ungdomsförening i Nagu har länge förefunnits. En sådan bildades också under hösten 1897 och förde en tynande tillvaro under några år tills den afsomnade utan att få stadgarna fastställda."

Det var inte bristande intresse som var orsaken utan det berodde på att de ledande krafterna redan var bundna i NSS, en då nystartad förening vars program delvis upptog sådana verksamhetsformer som den nya ungdomsföreningen även hade kommit att arbeta med.

Inom segelföreningen verkade bl.a. en sångkör. Till de ledande krafterna som avsågs hörde bl.a. sjökapten K.E.Lindberg, possesionaten E.Eriksén och skeppare A.Svahnström.

Ända till för ett par år sedan har det exakta grundläggningsåret varit okänt. Då hittades på en vind i Piparby tryckta stadgar för Nagu Segelsällskap i Nagu socken, fastställda av guvernör W. von Kramer den 6 mars 1893. Det konstituerande mötet hade hållits den 22 januari samma år.

Om segelsällskapets första år vet man ingenting. Man antar att bl.a. mötesprotokoll blivit förstörda i samband med en brand i Finby.

Som i de flesta föreningar avlöste också i segelsällskapet aktiva och mindre aktiva år varandra. Som ett försök att utveckla och bredda intresset för segelsporten i Nagu får man se bildandet av Nagu Lillandets Sportförening år 1903. Det skedde genom en sammanslagning av Nagu Segelsällskap och Skidföreningen. Den sistnämnda med medlemmar huvudsakligen från Lillandet. Sportföreningens första ordförande blev Herman Pettersson. Han hade tidigare varit kommodor i segelsällskapet.

Trots sammanslagningen fortsatte man att använda NSS' namn och segelsällskapet verkade som en mycket livaktig avdelning inom Sportföreningen. Om detta vittnar bl.a. det man kan läsa i Nagu Ungdomsförenings årsmötesprotokoll från år 1906. Där berättas att sällskapets ordförande Fridolf Swahnström frågar mötesdeltagarna om ungdomsföreningens sångkör och hornorkester kan tänka sig att delta i sällskapets fest på fastlagstisdagen.

I maj samma år som den nya föreningen hade bildats, for man på utflykt med 13 båtar till Stenskär och höll allmänt möte där bl.a. stadgar och kappseglingsregler fastslogs. Båtarna klassificerades enligt konstruktion i olika kategorier och ett respitsystem infördes också. De här reglerna visade sig inte vara riktigt lyckade, ty enligt protokollen vållade tävlingarna nästan varje år gräl och förorsakade domarna huvudbry när kappseglingsresultaten skulle fastställas.

Om tävlingsverksamheten i övrigt kan man berätta att det i allmänhet ordnades två kappseglingar per sommar. Den första hölls vanligen en ledig söndag i juli. Samlingsplatsen var Gyttja, Rödbergsudden, som ansågs lämplig emedan man där kunde välja bana åt olika håll.

Segelsektionen ordnade sin pokalsegling oftast i augusti. Det första året hade man ännu inte hunnit skaffa sig några pokaler, så första priset var 2 mk.

För många av åren under 1910-talet saknades mötesprotokoll och kappseglingsresultatlistor. År 1908 får man dock veta att Otto Andersson med sin båt Goliath hade erövrat en pokal för alltid. På årsmötet skänkte han den till föreningen för fortsatt bruk. Denna Goliath-pokal blev 1913 för alltid erövrad av J Swahnström med båten Wift.

År 1912 kan man för första gången i protokollen spåra ett svalnande intresse för segelsporten, trots att ännu 9 båtlag deltog i kappseglingen vid Gyttja den 30 juli. Enligt årsmötesprotokollet diskuterade man om man borde utestryka kappseglingen från föreningens program då den intresserar så litet och drar så mycket från föreningens kassa. Man beslöt i alla fall att segla om de gamla pokalerna så länge de ej blivit i någons ägo och därefter upphöra.

Åren 1913 och 1914 ordnades ännu kappseglingar, därefter upphör alla notiser om seglingsverksamhet.

På årsmötet 1919 frågar skräddarmästare Karl Welan om icke någonting kunde göras för att få intresset för seglingssporten höjt ? De flestas åsikt var att segelsporten var så på förfall att den inte mera kunde upplivas.

Vad var då orsaken till det här ? Det fanns säkert flera skäl. Ute i världen rasade I världskriget. Den inrikespolitiska situationen var orolig. Småningom började skyddskårsverksamheten uppta allt mer av fritidsverksamheten. Den kanske främsta orsaken var dock konkurrensen från motorbåten. Enligt professor Svante Dahlström hade den första motorbåten dykt upp i Åbotrakten år 1891. I början av seklet började det också finnas motorbåtar i skärgården.

I stadgarna för det gamla NSS sägs det bl.a. så här:

"Segelsällskapets syftemål är att förmedelst anställande af täflingar uti segling, befordra konsten att på ändamålsenligaste sätt bygga och tackla samt handtera större och mindre skärgårdsfarkoster och sprida praktisk kunskap om de första begreppen i sjöväsendet."

Den här samma målsättningen fanns också hos de entusiaster som i slutet på 1970-talet beslöt att väcka Nagu Segelsällskap ur dess Törnrosasömn.